Evangelistmissionen inleder nytt arbete i Indien

Ett besök av Evangelistmissionen i ett flyktingläger i Nepal 2007 resulterade i att 50 000 människor i lägret kom till tro. Idag är flyktingarna utspridda över världen och väckelsen fortsätter att sprida sig. Olle Rosenqvist besökte flyktingförsamlingar i USA under hösten, och har fått inbjudan till fler besök i framtiden. Inom kort strävar Evangelistmissionen också till att starta upp ett helt nytt arbete bland lågkastfolk i Indien.

MKF:s evangelist Olle Rosenqvist (Evangelistmissionen) besökte USA i september tillsammans med Dawa Singye, som är Evangelistmissionens
samarbetspartner i Himalaya-området. Olle och Dawa var inbjudna till USA av Buthanese Nepali Refugee Churches (BNRC) – en snabbt växande väckelserörelse.
– Då BNRC:s ledare John Monger ringde mig i januari var de 80 församlingar, berättar Olle.
– I juni ringde han mig igen och då var de 130 församlingar. Lite senare ringde han mig igen och bad mig komma dit… då var de 200 församlingar! Han önskade att jag och Dawa skulle komma till dem så att vi skulle få se vad vi är ”pappor” till.

Bakgrunden till väckelsen är nämligen ett ledarseminarium som Olle höll i ett flyktingläger för buthaneser i Nepal 2007. Under en vecka deltog 90 män i seminariet. Det hela ledde småningom till att 50 000 människor i flyktinglägret kom till tro, en tredjedel av hela lägret! Då flyktingarna småningom blev utspridda runt världen fick en stor del av dem komma till USA, där de blev emottagna i alla delstater förutom Alaska och Hawai. På så sätt fick BNRC-rörelsen sin start år 2009. Ledare för rörelsen är John Monger, som själv suttit fängslad elva månader i Buthan och senare ett och ett halvt år i Nepal på grund av sin tro. Utöver församlingarna i USA finns också församlingar som utgår från samma flyktingläger i Australien, Nya Zeeland, Holland, Danmark, Norge och England.

Olle berättar att BNRC för tillfället är den snabbast växande väckelserörelsen i USA, enligt amerikanska väckelseforskare. Även infödda amerikaner har fått upp ögonen för väckelsen och kommer med i församlingarna.
– Det är mäktigt att se att det utgående från ett seminarium i ett flyktingläger i Nepal nu finns 200 församlingar i USA! säger Olle.
– Detta är otroligt roligt! Samtidigt är det också lite skrämmande, med tanke på det ansvar som följer med. Jag fick nypa mig i armen flera gånger under besöket i USA… var det här verkligen sant?!

Under veckan i USA undervisade Olle och Dawa även 600 ungdomar i Texas.
– Många av ungdomarna har vuxit upp i flyktinglägret och har aldrig sett något annat liv. Då de sedan kom till USA blev de förvirrade… gamla minnen trängde sig på och många har blivit deprimerade.
Olika försök för att hjälpa ungdomarna att må bättre har gjorts, men inget har riktigt fungerat. Olle berättar att de fick ett genombrott på lördagskvällen, då de fick be för människor i tre timmar.
– Eländet, både andligt och själsligt, kom upp till ytan. Efter mötet hälsade Monger ungdomarna att det gamla nu är förgånget och att det är dags att vända på bladet. Nu är tiden då de ska sluta se sig själva som svaga och sargade flyktingar förbi.
Olles och Dawas besök var så uppskattat att de redan fått en ny inbjudan till BNRC.

I slutet av oktober reste Olle sedan iväg till Nepal, där han skulle sända ut 40 nya evangelister från bibelskolan.
– Då Dawa och jag kom dit hade det just varit ett fruktansvärt oväder, berättar Olle.
– Det var fullt kaos, många människor hade bott på flygfältet tre dygn, helikoptrar tog fortfarande ner döda från bergen och det var fullständig panik.
Olle och Dawa var tvungna att vänta på flygfältet i Kathmandoo många timmar innan de kunde fortsätta resan vidare upp i bergen. Ovädret hade också fört med sig att många av bibelskoleeleverna återvänt hem, då risken att de annars inte kunnat åka iväg förrän våren var överhängande.
– Därför blev det så att vi den här gången bara skickade ut femton nya evangelister. Vi måste också själva förkorta vår vistelse i bergen till bara
en och halv dag, annars skulle vi kanske inte heller ha kunnat ta oss hem.
Olle konstaterar ändå att han och Dawa fick gjort det som behövde göras, och att han trots allt är nöjd med resan. Under samma resa besökte Olle och Dawa även Mirik (Indien) där de undervisade på höstens ledarträning.

Olles planer inför den närmaste framtiden är åka till Indien i februari. Han har också fått en förfrågan om att besöka karener i Thailand, och troligtvis kombinerar han detta med Indienresan. I Indien står nu Evangelistmissionen inför ett nytt och utmanande arbete.
– Dawa och jag ska börja arbeta på ett helt nytt ställe i Indien. I Mirik fungerar vårt arbete numera bra och det är dags att ge över ledarskapet för det arbetet till dem själva, så att vi kan gå över till nya uppdrag.
I Indien kommer Olle och Dawa att arbeta med ett lågkastfolk, ett folk som inte har något människovärde överhuvudtaget.
– Djuren har mer värde i det indiska samhället än vad de här människorna har.
Olle hoppas på att han och Dawa ska kunna ge folket djur som exempelvis kor, getter, höns och grisar, så att folket på sikt ska kunna börja försörja sig. I det långa loppet hoppas Olle också att byn skulle kunna fungera som en mönsterby för andra lågkastbyar. En förhoppning är också att bygga en kristen gemenskap i byn.
– Vi har redan skickat dit en pastor, men där finns inte flera kristna ännu.
Hur arbetet bland lågkastfolket tas emot av andra indier är ett osäkert kort.
– Vi vet inte vad motståndet blir när vi försöker ge de här människorna ett människovärde. Lågkastfolken utnyttjas som arbetskraft för alla de
värsta och smutsigaste jobben som ingen annan vill göra. Därför är det möjligt att det kommer reaktioner på att vi vill ge dem en annan ställning i samhället.
Olle poängterar att det nya arbetet i Indien är ett stort böneämne.
– Be gärna för oss om beskydd, där finns mycket elände och sjukdomar!