Martin och Hege-Elise Sandås har länge känt kallelsen tillbaka till missionfältet. I augusti åker Martin och Hege-Elise, tillsammans med sina tre barn, till Grekland för att arbeta som missionärer bland flyktingar i Aten under de tre kommande åren.
Mission har legat Martin och Hege-Elise Sandås varmt om hjärtat under många år. Redan innan de träffades 2004 hade båda gjort insatser som missionärer, och att de skulle återvända till missionsfältet efter avslutade studier kändes som en naturlig tanke för dem båda.
– Under tiden i Finland har vi fått tre barn, vilket har gjort att våra planer på att åka ut på missionsuppdrag har fått vänta på sig, säger Martin.
I augusti åker Martin och Hege-Elise ut som Ungdom med Uppgifts (UMU) missionärer utsända av Missionskyrkan i Finland (MKF). Arbetsavtalet med MKF gäller tre år, med möjlighet till förlängning.
– Vi vill tänka långsiktigt och planerar att vi kan vara i Aten flera år, så länge vi upplever att Herren vill använda oss där.
Drömde om missionsfältet
Martin växte upp i ett kristet hem. I 10-årsåldern upplevde han en andlig förnyelse tillsammans med resten av sin familj. Familjen gick med i Missionskyrkan i Kvevlax.
– Tack vare ett bra ungdomsarbete i Kvevlax fick jag växa till i Kristus,berättar Martin.
Efter avslutad militärtjänstgöring 2002 ville Martin gå en bibelskola. Valet blev UMU:s lärjungaträningsskola utanför Trondheim i Norge.
– Efter den sex månader långa kursen blev jag tillfrågad att stanna kvar för att jobba som ledare på lärjungaträningsskolan (DTS). Första året där var jag hjälpledare, andra och tredje året hade jag huvudansvaret för DTS.
Under den här tiden gjorde Martin några kortare missionsresor till Brasilien, Niger och Mauretanien med olika ansvarsroller. I UMU-sammanhang brinner man för mission, och detta gjorde att också Martin började drömma om att jobba med mission i framtiden.
– 2003-2006 var jag utsänd UMU-missionär från Kvevlax Missionskyrka, berättar Martin.
Missionär i Kina
Hege-Elise växte upp i en familj med två äldre systrar i Norge. Hennes släkt är aktiv inom pingströrelsen i Norge, och Hege-Elises hemförsamling var Pingstförsamlingen Salem i Sandefjord, 120 kilometer söder om Oslo.
– Mitt liv fick en vändning då Gud ledde mig till att gå DTS med UMU, berättar Hege-Elise. Där fick jag lära känna Jesus på ett djupare, mer intimt, sätt än jag tidigare gjort.
För de elever som går DTS, hör det till att man gör en missionsresa utomland. Hege-Elise åkte till Kina.
– Efter några veckor där började Gud säga att jag skulle komma tillbaka till Kina. Det var många som profeterade och bekräftade detta. Jag hade lite svårt att säga ”ja” till Gud, för jag var osäker på att det var just Kina jag skulle jobba i. I början av vår teamresa fick jag nämligen en riktig kulturchock, och därför tog det lång tid för mig att svara Gud.
Men Hege-Elise svarade ja till kallelsen och åkte till Perth, Australien, för att där gå en förberedande skola inför arbetet i Kina. I december 2002 återvände Hege-Elise till Kina.
– Jag arbetade med UMU tillsammans med ett stort team härliga människor i åldern 20-70 år, berättar hon.
Träffades på konferens
Sommaren 2004 var Hege-Elise i Norge på semester.
– Då sade Gud till mig att jag skulle komma hem från Kina för att studera. Jag hade gjort Kina till mitt hem och det var otroligt svårt för mig att acceptera att jag skulle lämna det för att gå en utbildning. Men Gud sade att jag skulle utbilda mig för att sedan åka ut för mission igen.
I samband med semestern i Norge åkte Hege-Elise till en konferens för alla UMU-arbetare i Nordeuropa. Där träffade hon Martin, som var DTS-ledare på samma UMU-bas som hon själv var utsänd från i Norge.
– Vi hade kontakt eftersom jag skulle komma till UMU-basen och berätta om Kina. Jag fick en känsla av att han var en bit i pusslet som Gud hade för mitt liv.
Martin och Hege-Elise höll kontakt efter att Hege-Elise hösten 2004 återvänt till Kina för att avsluta tiden där. De förlovade sig följande sommar och fick möjlighet att arbeta tillsammans på DTS 2005-2006, då de också gjorde en teamresa till Mauretanien.
Förberedelser för nya insatser
2006 gifte sig Martin och Hege-Elise och flyttade till Finland.
– Missionskallelsen fanns fortfarande hos oss båda, men vi upplevde att vi först skulle studera – jag till speciallärare och Hege-Elise till hälso-
vårdare, berättar Martin.
Under tiden i Finland har Martin och Hege-Elise varit aktiva i Missionskyrkan i Vasa, där de hittat sitt andliga hem. I Finland har också barnen Kaleb, Lilje Rebecka och Eliah kommit till världen, vilket har skjutit på utlandsplanerna en del.
– Samtidigt har Herren ändå förberett oss på olika sätt för denna tid, säger Martin. För några år sedan sålde vi vår lägenhet i Vasa och tänkte att vi skulle köpa hus. Men Herren var god mot oss och stoppade oss i sista stund, vilket vi är tacksamma för idag. Istället har jag och Hege-Elise i olika omgångar fått vara hemma med barnen, vilket också varit bra för hela familjen.
Lade allt i Guds hand
2013 fick Martin och Hege-Elise höra om finlandssvenska Nanna Rosengård som arbetar med flyktingar i Aten. Martin och Hege-Elise blev
intresserade och tog kontakt med Nanna.
– Förra sommaren visade Gud att det är till Grekland Han vill ha oss, berättar Hege-Elise.
Under höstlovet åkte hela familjen till Aten för att se mer av arbetet där.
– Som mamma till tre små barn var jag lite nervös inför resan, säger Hege-Elise. Men en vecka innan vi åkte hade jag en dröm där jag stod på ett berg i Aten och lovsjöng. Det blev riktigt starkt för mig och jag fick lägga hela vår familj, vår framtid och ALLT i Herrens underbara händer. När vi kom till Aten fick jag se Areopagen och vi åkte upp dit. Jag insåg att det var där jag stod och lovsjöng i min dröm. Det blev mycket starkt för mig. Vi kände att det var Aten som Gud vill ha oss till.
Bilden klarnar efter hand
Martin och Hege-Elise anar att de i dagsläget inte ser riktigt hela bilden av deras uppdrag i Grekland, men de är övertygade om att Gud kommer att förtydliga detta steg för steg. Martin har blivit tillfrågad att ha språkundervisning bland flyktingar, vilket han ser som en rolig utmaning och möjlighet att komma nära människor. Hege-Elise har i egenskap av hälsovårdare möjlighet att hjälpa till praktiskt på olika hjälporganisationer och
läkarstationer för flyktingar.
– Men den första tiden kommer vi att prioritera barnen och se till att de trivs, vilket betyder att vi båda kommer att vara mest med barnen i deras
vardag. Barnens välmående är ett stort böneämne eftersom det är avgörande om vi ska kunna bo i Aten en längre tid.
Gud är trofast
MKF kommer att stå som arbetsgivare och kanalisera det ekonomiska understöd för Martins och Hege-Elises insats i Grekland som samlas in från församlingar och privata understödjare.
– Lokala församlingar och enskilda människor kommer att utgöra det nätverk av understöd som vi behöver för att klara oss. Samtidigt vet vi att Herren är den som sänder och att han är trofast i sin kallelse!
Martin och Hege-Elise Sandås: Vad vill vi göra i Aten?
Grekland tar för tillfället emot stora flyktingströmmar från krisländerna i Mellanöstern. Man uppskattar att det just nu finns ungefär 800 000 flyktingar i Grekland som är papperslösa. Syrier, afghaner och irakier är några stora grupper som flyr till bland annat Grekland. Greklands resurser räcker dock inte till att hjälpa alla som kommer, vilket gör att många lämnas åt sitt eget öde.
Vi ser att de möjligheter som ges oss kristna att missionera bland muslimer, i exempelvis Grekland, just nu är värda att ta vara på. Vi har fått träffa många muslimer som blivit kristna i Grekland. När de kommer till ett fritt land där de kan ifrågasätta sin egen religion och lära sig mera om Jesus och kristendom, får de öppnade ögon. Att möta främlingen med kärlek när han kommer in i Europa har långtgående konsekvenser inte bara för enskilda människor, utan också hela Europa.
Vi ser att det finns många olika sätt vi kan jobba på i Aten. Vi vet också att vi inte ser hela bilden av vårt uppdrag ännu, men är förvissade om att Herren kommer att visa oss steg för steg. En fördel som vi ser med att arbeta i Grekland är närheten till Finland, vilket gör att vi kan ha närmare kontakt med församlingar, familj och vänner i Finland och Norge. Vi vill gärna ta emot volontärer båda enskilda och grupper från Finland som vill hjälpa till och samtidigt få en smak av mission. På det sättet kan vi skapa broar mellan sammanhang här i Svenskfinland och missionsfältet i Aten. Samtidigt vet vi att många flyktingar som kommer till Grekland vill vidare till Norden, vilket gör att vi troligtvis kommer att ha mycket att göra med Norden trots att vi jobbar i Aten.
Jag, Martin, har blivit tillfrågad att hålla språkundervisning bland flyktingar, vilket jag ser som en rolig utmaning och möjlighet att komma nära människor. Hege-Elise, som är hälsovårdare, har möjlighet att hjälpa till praktiskt på både Helping Hands och Samaria. Dessutom finns det läkarstationer för flyktingar dit de kan komma gratis, vilket också kan vara en möjlighet för henne. Den första tiden kommer vi att prioritera barnen och se till att de trivs, vilket betyder att både jag (Martin) och Hege-Elise kommer att vara mest med barnen i deras vardag (skola för Kaleb). Barnens välmående är ett stort böneämne eftersom det är avgörande om vi ska kunna bo där en längre tid.
Det finns flera aktiva organisationer som jobbar i Aten med flyktingar på olika sätt. Under vår resa i Aten besökte vi Samaria och Helping Hands. Vi upplever att vi inte vill gå in under endast en organisation, men att vi gärna kan hjälpa både organisationer och församlingar som finns i Aten på det sätt som vi upplever meningsfullt. Därför vill vi åka ut som UMU-missionärer. Vi har sedan tidigare goda kontakter med UMU i Norge och har informerat dem om våra planer. UMU-basen i Stavanger i Norge vill gärna hjälpa oss genom att ha oss som sina UMU-missionärer, vilket ger oss större kontaktnät och inte minst stöd. Vi kommer att behöva andra människor som vi kan jobba tillsammans med. Vi vill gärna vara med och etablera ett UMU-team i Aten. Inom UMU har man även lång erfarenhet av lärjungaträning, något vi tror det finns ett stort behov av bland de nykristna flyktingarna. Dessutom ger UMU oss ett större kontaktnät till bland annat korttidsteam och andra som vill komma och jobba både längre och kortare tid.
Förutom Samaria och Helping Hands så önskar vi även att kunna jobba nära en församling som hjälper främlingen på gatan. Vi tror att en levande församling förvandlar dess omgivning. Vår bön är därför att det ska finnas ett andligt hem för oss i Aten. Om vi har en församling som vi är med i, så kan det vi gör bli förankrat på ett djupare sätt hos grekerna själva. Enligt våra kontakter i Grekland är församlingar i Grekland inte så fria som i Norden på grund av den grekisk-ortodoxa kyrkan, till vilken nästan alla greker bekänner sig. Andra samfund har inte varit helt accepterade.
Vi kommer att ha ett tre års arbetsavtal med Missionskyrkan i Finland, med möjlighet för förlängning. Vi vill tänka långsiktigt och tänker att vi kan vara i Aten flera år, så länge vi upplever att Herren vill använda oss där.