Andy brinner för att se män och kvinnor växa ihop till sådana som Gud skapade dem. Han har tidigare arbetat som pastor i England och Finland. Just nu arbetar Andy i en arbetsgrupp för föreningen Living Waters Europe, där hans främsta ansvar är arbetet inom de nordiska och baltiska länderna. Andy arbetar också som själavårdare och utbildare i Elijah House rörelsen samt Rauhanmajatalossa. Tillsammans med sin fru Sirkku har han i flera års tid lett Elävän vedet kurser, som kretsar kring helande och lärjungaskap. Paret har tillsammans tre d��ttrar.
Andy är aktuell i och med medverkandet i årets sommarkonferens.
Till näst följer en berättelse om Andys liv och uppväxt. Den något f����rkortade texten är tagen ur en artikel, skriven av Jorma Jumppanen, i tidningen “Uusi Tie” nummer 42 publicerad 21.10.2010.
Andrew Chambers föddes på den Engelska orten Croydon. Han blev lagd på barnhem redan vid en ålder av sex veckor. De tunna banden till modern bröts hastigt men Andy kände ingen saknad. Han berättar om hur han under nätterna efter besöksdagarna kunde höra hur flera av de andra barnen på barhemmet grät och skrek efter sina mödrar. De skrek eftersom de ville bort, ”men inte ens då grät jag. Där låg jag på min säng och h��rde på de andras gråt” konstaterar Andy.
Andys modersbehov fäste sig istället vid en äldre arbetare på barnhemmet. Kvinnan i fråga hade dock så många barn att ta hand om, att modersrollen inte uppfyllde Andys behov. Senare fick han veta att också den äldre arbetaren i fr��ga, en gång i tiden varit ett f��räldralöst barn. Andys riktiga mamma besökte barnhemmet endast tre gånger årligen. Besöken skedde under hans födelsedag, på julafton och alltid en gång under somrarna.
Barnhemmet hade som tradition att visa den bästa sidan av barnhemmet när mödrarna skulle komma på besök, n��gonting som gav barnhemmet en bra bild utåt. Under ett av besöken bad en skötare Andy att tvätta- och klä sig. Då hade han svarat ���jag behöver inte mamma”. Detta har en arbetare p�� barnhemmet berättat åt Andy som vuxen. ”Jag tror att detta betyder att jag innan puberteten hade beslutat att jag inte behöver någon. Det var nämligen många saker som jag hade svårt att begära hjälp med. Jag beslöt att göra saker själv och att försöka vara självständig. Som en följd av detta uppfylldes inte mina behov som ung”. När Andy växte upp fick han också inlärnings- och koncentrationsproblem i skolan.
Andy började stj����la, hamnade in i brottslighet och som äldre hittade han också alkoholen. Även den egna sexualitetsidentiteten blev sneddriven. ���I barnhemmet hamnade jag ibland samla skräp och hade då fritt tilltr��de in i andras rum. I ett av rummen hittade jag damkläder och klädde dem på mig, någonting som gav mig en lugnande och rofylld känsla. Jag visste inte vad det var frågan om och av det föddes sedan ett beteendemönster, som upprepades i mitt liv”.
Den arga kvinnorösten
Under Andys barndom i England testade man i skolan barnens trafik- och cykelkunskaper. Polisen kom till skolan och undervisade eleverna i cykellära och om trafikmärken. Skolveckan avslutades med ett körprov. ���I k��rprovet var vi tre barn från barnhemmet som deltog. En ������ldre arbetare sade att om vi klarar testet skulle vi få cykla hem tillbaka, men om vi inte klarade det så skulle den ledas hem. Jag klarade provet, men inte de andra. Av hela gruppen som utförde testet så fick jag det näst högsta resultatet och fick glatt cykla hem���.
Väl vid barnhemmet cyklade Andy ivrigt och länge längst med gatan. Till sist hördes en röst som sade: ”Andrew Chambers, Andrew Chambers”.
Tonläget på rösten berättade direkt att någonting var fel. Andy hade blivit cyklande för länge och rösten som ropade Andys namn var märkbart arg.
”I barnhemmet slog man ofta barn med olika föremål, till exempel med träslev eller vad som än r����kade vara tillgängligt���, ber����ttar Andy.
Denna gång fanns en bambukäpp i sk��tarens hand. ”När jag såg skötarens ansiktsuttryck så förstod jag att det skulle bli problem. Jag försökte fly från situationen genom att gömma mig under trapporna, men hamnade in i ett hörn. Skötaren började slå mig på fötterna och tappade kontrollen totalt.
���������Till sist kändes det som att slagen inte tog i kroppen, utan träffade hjärtat”.
�������Denna upplevelse sådde ett bittert frö i mitt hjärta. Hatet riktade sig inte endast mot sköterskan, utan jag började aktivt hata min mamma och hela det motsatta könet. Jag behandlade mitt hat genom att skydda det. Jag lärde mig hur jag skulle göra för att ha en lugnande effekt p�� damerna i barnhemmet, skolan och senare också på arbetsplatsen. Men i mitt hjärta hatade jag ändå kvinnorna”.
”Maskering, pornografi, kvinnohat och homosexualitet blev några av sakerna i mitt liv under denna tidsperiod”.
Jesus bemötte smärtan
När Andy var 17 år kom han till tro och ett halvt år senare avslutade han ett homosexuellt f��rhållande, någonting som smärtade. I f��rsamlingen kände han sig utomstående och talade i princip aldrig med någon.
De homosexuella känslorna som fanns under ytan gjorde syndernas förlåtande svårt, vilket ledde till att han kände sig annorlunda än de andra.
Andy försökte änd�� att umgås och sällskapa. Efter ett år av väntan bjöd han en tjej ut på kaffe, vilket lyckades. Efter några dagar så ringde dock tjejen i fråga till Andy och berättade att det inte kommer att bli något mellan dem. Som förklaring fick Andy en lång lista med orsaker. Andy hade inte talat, utan endast kvinnan.
Känslan av smärta var betydligt värre ��n vad hans vänner hade berättat om liknande situationer och Andy bad några vänner att be för honom. Under förbönen visade sig en bild av händelsen med den arga damen på barnhemmet.
���Jag såg mig själv springa iväg från skötaren, men nu såg jag också Jesus med i bilden som spelades upp för mig. När jag sprang och gömde mig så sprang han efter mig och gav mig en kram. När skötaren kom efter mig med käppen och började slå, så förstod jag att slagen hade träffat Jesu fötter och inte mina. Jag såg bokstavligen det som Bibeln berättar, att de slag som var menade för oss tog han på sig. Han tog vår smärta och våra sår på sin egen kropp”.
Den upplevelsen var en av de många saker som hjälpte Andy att komma över det bittra frö som tidigare hade såtts inom honom. Bitterheten mot sin egen mor, men också gentemot barnhemmets styvmamma och kvinnor ��verlag. ���Jag var tvungen att göra upp med kvinnohatet, erkänna mina egna behov och begära förbön för att komma över mina erfarenheter som liten”.
Medicin f��r s����ren
I London träffade Andy, Sirkku från Finland och gifte sig med henne som 24 år gammal. Idag är han pappa åt tre tonårstjejer. I äktenskapet har Andy fått lära sig behovet av sammarbete och att överge den bekväma mansrollen.
”Min fru sade att jag inte klarade av att försvara mig sj��lv. När vi stred så gav jag alltid upp och sade att hon har rätt. Hon sade sig vilja strida, men att jag ocks�� måste uttrycka mina egna åsikter och försvara mig själv. Det överraskande verkligen”.
När Andy var i Finland på besök s�� sökte han efter en sj��lavårdare och fann sist och slutligen en betydlig äldre dam som han träffade några gånger.
”Jag förstod aldrig ens hälften av vad hon sade men i slutet av träffarna bad hon och kramade mig alltid. Hon satte mycket nära mig och mitt i detta så inleddes en process inom mig. Kvinnlig närhet hade tidigare nämligen lett till gåshud. Kanske föddes i denna situation en viss mognad som jag då klarade av att ta emot”.
Enligt Andy skedde den största förb��ttringen i attityden mot kvinnor när han insåg att Gud också hade moderliga egenskaper. På just denna front fanns det en stor avsaknad i Andys liv och han hade inte tidigare lyckats uppmärksamma Guds omsorg.
En kvinnlig förkunnares tema var en g��������ng
”Guds moderliga hj��rta”. Jag tänkte att det var en feministisk vinklad teologi men gick ändå och lyssnade p�� hennes förkunnelse. Hon gick bl.a. igenom Bibelord där Gud presenterade sig själv som en mor�����.
I predikan togs ett evangelium upp där Jesus jämförde sig själv med en hönsmamma. ”Det hj��lpte mig att ta emot Jesus med en moders hjärta i mina egna bönestunder”.
Andy berättar att han genom åren har förstärkt sin egen maskulinitet, men det är frågan om en långtgående process. ”Det sker inte som så att man vaknar en morgon och konstaterar, nu är jag man!”.
Trasigheten är samma oberoende av bakgrund
Andy arbetar idag som nationell koordinator för Asla rf:s helande- och lärjungaträningsprogram. Han också teamledare tillsammans med en holländsk man och en engelsk kvinna för, Euroopan elävät vedet. Han har också hållit flera f��reläsningar och seminarier kring ��mnet sexuellt helande.
Enligt Andy är huvudpoängen i sexuellt helande att växa i Kristus.
Han säger sig också ha märkt att människor som kommer från homosexuella bakgrunder ofta har vänskapsförhållanden som förblir ytliga. Djupa och pålitliga v����nskapsband saknas oftast.
”Speciellt bland homosexuella män är det enligt mina erfarenheter vanligt, att verkliga och n��ra v��nner saknas. Svårigheter i att bygga och ingå relationer går tillbaka till det som tidigare i livet hänt. Homosexuellas misslyckande i mänskliga förhållanden har ofta med föräldern av det egna k��net att göra. Samtidigt ��r det också vanligt att förhållanden till det motsatta k��net ����r ett stort problem”.
Andys åsikt är att sexuell trasighet inte skiljer sig så mycket fr��n varandra oberoende om man är hetero- eller homosexuell.
”I b��de grupperingarna är trasigheten densamma, men homosexuella kan uppleva en st������rre smärta, beroende på hur vännerna behandlar dem. Vänner st��der ofta en trasig heterosexuells synd, medan en homosexuell, t.ex. i skolan, kan få uppleva en hel del psykiska slag av andra.
Översättning: Tobias Björklund