Frikyrkopastorer och medarbetare från de finlandssvenska frikyrkoförsamlingarna samlades 22-25 november 2016 på lägergården Torppa i Ylöjärvi utanför Tammerfors. Efter pastorsdagarna i Österhankmo för tre år sedan har vi upplevt en process av förnyelse och nyfunnen vänskap, vilket också märktes vid mötet.
Syftet med pastorsdagarna var att erbjuda en plats att växa tillsammans, bli sunt beroende av varandra, bryta isoleringen och möta varandra på djupet. Vi ville markera att alla är människor vars tjänster inte står i ett konkurrensförhållande till varandra, eftersom vi alla tjänar samma Herre. Genom att dela in deltagarna i regionala grupper uppmuntrade mötet till att också framöver hålla regionala möten där för gemenskap, stöd och uppmuntran.
Inför mötet hade vi sänt ut en inbjudan där vi konstaterade att det finns saker som hindrar oss från att fungera som Gud vill. ”Det är inte ovanligt att bland andliga ledare i Svenskfinland möta en slags avundsjuka på andras funktion och framgångar”, skrev vi i inbjudan. ”Därför vill vi varsamt lyfta fram saker som kan hjälpa oss att identifiera och bekänna detta. Vi har alla fått olika gåvor att förvalta. Gud är suverän och väljer vem han vill att göra det han tänkt. När vi kommer närmare Kristus kommer vi också närmare varandra. Då kan vi befrias från missförstånd och fördomar, vilka bottnar i att vi inte känner varandra och den situation vi arbetar i. Vi strävar efter att hitta eller bli andliga fäder och mödrar, vilket kan hjälpa oss att förstå vad ledarskap handlar om.”
Efter mötet är det lätt att konstatera att våra böner och förhoppningar infriades. Det kändes naturligt men ändå överraskande. Särskilt när det gäller mig själv. Sällan har jag upplevt mig så välkomnad, blivit så uppmuntrad och fått dela en så djup gemenskap med andra kristna ledare som här. Till detta bidrog våra gäster och talare, Håkan och Gunilla Gniste från församlingen Fristaden i Uddevalla, Sverige. Genom sina egna erfarenheter av medgång och motgång kunde de hjälpa oss att hitta nya perspektiv på den tjänst Gud har kallat oss till. Mycket bön och väl gjorda förberedelser, deltagarnas öppenhet inför varandra och förväntningar på vad som skulle ske, bidrog också till den goda atmosfären. Där det finns öppna kanaler får den heliga Anden möjlighet att verka. Men när det händer är det sist och slutligen alltid på grund av Guds stora nåd.
Vad var det då som hände, som var så speciellt? Ytligt sett handlade det om att mer eller mindre bekanta personer med erfarenheter av frikyrkligt församlingsarbete lärde känna varandra litet bättre, vilket i sig är en stor sak. Men det stannade inte där och nu blir det litet svårare att förklara och därför måste det bli mera personligt. För mig ledde dagarna till en ökad kärlek och respekt för mina vänner och kollegor. Jag såg tydligt den mångfald av gåvor och tjänster som finns hos oss och som behöver komma till uttryck ännu mer. Jag insåg att bön och personlig förbön ofta är både underskattat och outnyttjat.
Därför vill jag uppmana alla församlingar att be för sina pastorer och medarbetare. Ingen, hur begåvade vi än är, ska behöva arbeta ”o-förbedd” i sin församling. Församlingens förbön blir till skydd och hjälp i uppgiften. Det blev klart för mig hur viktigt det är att uttala ord av uppmuntran och god vilja. Ibland fick vi också be om förlåtelse för negativa attityder mot varandra och ge varandra erkännande. Det blev till upprättelse för alla parter. Att få dela erfarenheter, glädje, smärta och visioner i regionala grupper pekade också på en väg framåt, där vi medvetet söker gemenskap och samverkan mellan församlingar i samma region.
Pastorsmötet var ingen åsiktsgemenskap, det ska också sägas. Men när vänskapen grundmurats är det också möjligt att samtala om saker där vi har olika åsikter, utan att samarbetet äventyras.
Mötet gjorde också ett uttalande, en viljeyttring om ekumenik och samarbete, som sänds ut till församlingarna.
Text: Jani Edström
Foto: Tommy Nyman
UTTALANDE FRÅN PASTORSMÖTET
Den kristna enheten är en gåva vi fått att be om och arbeta för. Jesu bön om enhet förpliktar oss att också söka gemenskap över församlings- och samfundsgränser. En genuin kristen gemenskap kännetecknas av ärlighet, öppenhet och tjänande. Tillsammans utgör vi en del av Kristi kropp varandra till tjänst, uppbyggelse och uppmuntran.
Som ledare inom de frikyrkliga samfunden i Svenskfinland vill vi därför göra följande viljeyttring:
Vi vägrar att tala illa om varandra.
Vi väljer istället att tala gott om varandra.
Vi vill bygga goda relationer till varandra och de församlingar och samfund vi tjänar.
Vi vill verka för ökat samarbete mellan alla kristna på samma ort.
Vi uppmanar våra församlingar till bön och förbön för alla kristna ledare i vårt land, nationellt och lokalt.
Vi vill kunna bidra med och vara öppna för korrigeringar och konstruktiv kritik när det är befogat.
Vi respekterar de läromässiga olikheter som finns mellan samfunden, men betraktar dem inte som hinder för gemenskap och samverkan.
Vi vill betona det som förenar oss, inte det som skiljer oss åt.
Vi vill förankra vår förkunnelse och undervisning i vår gemensamma tro på en treenig Gud, Fadern, Sonen och den heliga Anden.