MKF samlades till en dag med samtal och inspiration i Tammerfors den 13 januari. Dagen inleddes av samfundsledare Håkan Björklund . Det fanns flera viktiga frågor att behandla. Samlingsplatsen var Scandic City vilket var en ypperlig träffpunkt för både södra Finlands-, Ålands -och Österbottenförsamlimngarna.
Evangelistmissionen
Olle Rosenqvist gav en introduktion om synen på missionsarbete. Att nå ut är inte ett valbart uppdrag för oss kristna. Arbetet i Himalayaregionen går framåt, och det kräver allt mera medel. Det finns andra kanaler som också kan hjälpa till att finansiera. Tibet är ett område som Herren håller på att leda in arbetet på. En finländsk kvinna har producerat söndagsskolmaterial på tibetanska. Också Irak ropar efter något annat än islam. Arbetet i Mongoliet fortsätter, även om vår kontakt numera bor i USA så hur arbetet fortsätter är ännu oklart. Folket som vi arbetar bland är inflyttade från Kazakstan och Kina och dessa människor tar inte emot mongoler, men nog finländare! I USA ärver de bhutanesiska församlingarna tomma kyrkor, och arbetet växer trots att de saknar ekonomiska medel.
Vilken eld är det som brinner? Kristi kärlek tvingar oss att agera. Nio missionärer från Finland dog i Himalaya – bryr vi oss om det? Om detta såddes i Andens åker, finns det då en skörd idag? Dawa säger att de inte behöver Olle för att predika, men saker händer när han är där. Över 1200 evangelister har sänts ut sedan 2010 och över 50 församlingar har planterats.
Biståndet
Bjarne Rönnqvist presenterade läget inom biståndet (officiellt utvecklingssamarbete). Samhället går allt mera mot en slags ”dokumenthysteri”, inte bara inom biståndet. Vi har fått biståndsmedel från mitten av 70-talet, och sedan 2004 är vi en partnerskapsorganisation. ”Partnerskap”-begreppet fasas nu ut och kallas istället programstöd och -organisationer. Man kan ansöka om programstöd eller om projektstöd, och vi har uppmanats att söka projektstöd istället eftersom vi inte godkänts som programorganisation. Tre större evalueringar har gjorts de senaste åren, och dessa har gett goda betyg i stort. Vi har inte ännu fått en officiell orsak varför vi inte godkänts som programorganisation.
Vi ansökte om 1,4 miljoner för perioden 2018 – 21. Vi beviljades ett s.k. brostöd på sammanlagt 800 000 € för att övergå från programstöd till projektstöd. Vi har uppmanats att ansöka om projektstöd för 2019, dessa kan göras för perioder på 1 – 4 år. Personalen på FS har svårt att sköta projektansökningar, kräver mera kännedom och byråkrati. MKF kan ha en biståndsbudget på 185 000 € (varav 30 000 € är egenfinansiering) för 2018. Problemet med projektansökningarna är att vi inte vet vilka projekt som beviljas och vad vi får, så långtidsplaneringen blir svår. Vi borde också ha en förnyelse i våra projekt, eftersom vi arbetat länge med våra projekt vilket inte gillas av UM.
En grupp inom FS har diskuterat situationen och hur vi går vidare. Signalerna vi fått antyder att beslutet är i linje med förhandsbeskedet vi fått. Vi har tillräckligt med egenfinansiering för att kunna bibehålla biståndsnivån, med undantag av 2018 som blir ett mellanår då det nya systemet kommer igång först 2019. Men allt detta hänger på ifall staten beviljar projektstöd åt oss. Riktningen går mot färre projekt men med större budgeter. 2018 kommer att bli en utmaning eftersom vi p.g.a. minskat stöd också har minskade personalresurser, samtidigt som de gamla projekten behöver avslutas samtidigt som de nya projektstöden ska ansökas om.
Ansökningarna ska in i maj 2018 och samfundet har inget beslutande möte innan det. Samtalsdagen kan ge lite vägkost åt samfundsstyrelsen och missions- och biståndsgruppen.
FMU
Per-Richard Levälahti tillsammans med Roland Nylund via Skype gav en hälsning från FMU. FMU:s vision och mission presenterades. Lägerverksamheten omfattar kring 150 barn och 60 ungdomar, därtill ett 30-tal hjälpledare. Midvinterveckan har under många år varit viktig för ungdomarna. Fritidsgården utvecklas och renoveras hela tiden. Ledarutveckling finns också med på prioritetslistan.
De största utmaningarna är ekonomin, ledarresurser samt plats för Midvinterveckan i södra Finland. Planen för de närmaste åren är att FMU ska kunna stöda lokalförsamlingarna, att skapa ett system som uppmuntrar unga ledare att utvecklas, att hålla kontakten med lägerdeltagarna också utanför lägersäsongen. Förhoppningen är också att FMU ska kunna ha en anställningsgrad på 100 % i stället för den nuvarande på 70 %.
En motion från Borgå Missionskyrka framlades. Motionen föreslår i korthet att FMU:s styrelse integreras i MKF:s styrelse. Många olika synpunkter framfördes gällande motioner och det finns många aspekter att beakta gällande detta. En arbetsgrupp som funderar på bästa lösningen på de problem som motionen berör bör tillsättas av samfundsstyrelsen/pastorskåren.
Allmänt
Stefan Löv gav en kort uppdatering om Ebeneserkyrkans bygge samt sin frus hälsotillstånd. Detta följdes upp med bön.
Samfundsledarens tjänst
Petra Sten presenterade Håkan Björklunds utredning av sin arbetstid, som legat som grund för diskussionen. Hon sammanfattade också diskussionen i den arbetsgrupp som utsågs för att fundera på dessa frågor. Håkan Björklund framlade också sin syn på situationen.
Många alternativ finns för framtiden. Det är dessutom beroende av vad som händer gällande biståndet. En del av funktionerna kan också skötas via köptjänster.
Vi får inte låsa oss för mycket vid benämningen ”samfundsledare”. En viktig fråga är: vad behöver vi anställa människor till? Stefan Löv gav sin syn på frågan utgående från sina observationer i församlingarna. Enligt honom behöver vi ändå ha en ”kapten”, även om titeln inte nödvändigtvis behöver vara samfundsledare. Det finns en hunger och ett uppvaknande i församlingarna, och det igen kommer att generera mera arbete över hela spektret.
Bjarne Rönnqvist avslutade med en inspirerande hälsning från Egon och Hannah Falk i Tanzania och det verk de sett Herren utföra.