För familjen Gädda börjar skoldagen inte med att barnen packar skolväskorna och går till klassrummet. I stället samlas familjen hemma till morgonandakt, frukost och dagens första uppgifter.
Mats och Jenny Gädda har valt att själva ansvara för undervisningen av sina fyra barn: Ester (12), Emanuel (9), Samuel (7) och David (4).
Bakom beslutet finns både en övertygelse om föräldrarnas ansvar och kristen tro och en önskan om större frihet i familjens vardag.
En skoldag hemma
Morgonrutinerna har efter hand blivit en naturlig del av livet hemma hos familjen Gädda. Barnen börjar dagen med sådant som Mats gradvis tränar dem att klara själva. Där ingår både morgongymnastik och kort morgonandakt.
Därefter har familjen en gemensam andakt, innan de äldre barnen tar itu med exempelvis matematik eller modersmål medan Jenny förbereder frukosten. Mats är med på morgonandakten om han hinner innan andra arbetsuppgifter kallar honom ut.
Efter frukosten fortsätter skoldagen enligt en läsordning.
“Vi har oftast tre ämnen på förmiddagen och två på eftermiddagen”, berättar familjen.
Undervisningen bygger till stor del på läroböcker som familjen har köpt eller ärvt. Jenny sitter tillsammans med barnen och arbetar igenom materialet. Trots mängden digitala resurser försöker familjen hålla skärmtiden nere och använder nätet mer selektivt, till exempel för bilder och filmer.
Men allt lärande sker inte vid köksbordet.
Barnen går på kurser vid Närpes vuxeninstitut och har prövat bland annat orientering, friidrott, skidåkning, piano, fiol och konst. Ester har dessutom hållit på med kickboxning, ridning och körsång.
En dag i veckan brukar familjen träffa andra hemundervisande familjer för utflykter, vandring, bollspel eller andra aktiviteter.
För Mats och Jenny är det en del av själva tanken bakom hemundervisningen: lärandet behöver inte begränsas till vissa timmar eller ett klassrum.
“Vi ser livet som en möjlighet att ständigt lära sig nytt. Vi försöker ta de tillfällen och möjligheter som ges för inlärningen.”
Ett ansvar inför Gud
Det var Mats som först började fundera på hemundervisning. Han hade mött människor som själva blivit undervisade hemma och sett att det hade gått bra för dem senare i livet.
Men frågan handlade också om något djupare. Mats upplevde ett allvar inför Gud i fråga om ansvaret för barnens fostran. Jenny var betydligt mer tveksam.
“Hon visste inte om hon skulle klara av det. Hon funderade också på om barnens sociala behov skulle tillfredsställas”, berättar familjen.
Den kristna tron är alltså inte bara något som lagts till den vanliga undervisningen. Den är en viktig del av hur Mats och Jenny ser på sitt föräldraskap.
“Vi tänker att vi som föräldrar är ansvariga inför Gud att lära våra barn att följa Jesus.”
Det märks konkret genom morgonandakt och kvällsbön, men också i undervisningen. När familjen läser om naturen talar de om skapelsen och Gud som skapare. När barnen möter idéer eller värderingar i litteraturen som föräldrarna uppfattar står i konflikt med Bibeln, diskuterar de dem tillsammans.
Samtidigt vill Mats och Jenny inte att barnen ska växa upp utan kontakt med människor som tänker annorlunda.
“Vi inser att våra barn behöver lära sig att leva i en miljö där människor inte tror som dem.”
Genom hobbyer och andra grupper får barnen möta olika människor. Föräldrarna beskriver en av sina egna utmaningar som att hitta balansen mellan att skydda barnen och att förbereda dem för ett samhälle där familjens övertygelse inte delas av alla.
“Vår utmaning som hemundervisande föräldrar blir att inte överbeskydda våra barn så att de blir blåögda. Vi vill gradvis träna dem att leva ‘i världen, men inte av världen’.”
Men hur blir det med kompisarna?
Just barnens sociala liv är förmodligen en av de första frågor som väcks när hemundervisning kommer på tal. Det var också en av Jennys egna farhågor innan familjen började.
Med fyra barn i familjen saknas förstås inte social träning på hemmaplan.
“De får nöta och stöta på varandra mycket. På gott och ont. Alla prövas i tålamod.”
Barnens närmaste vänner bor däremot i andra byar och kan därför inte alltid träffas spontant. Vännerna möts framför allt genom hobbyer och andra aktiviteter. Några av vännerna hemundervisas också, vilket gör att de kan träffas oftare.
Enligt familjen möter barnen andra barn minst fyra dagar under en vanlig vecka.
Föräldrarna förnekar samtidigt inte att något går förlorat.
“Barnen går miste om en del grupparbeten och att träffa många olika personer.”
Men de ser också en vinst: barnen får betydligt mer tid tillsammans med sina föräldrar.
Och barnen har inte alltid varit odelat positiva. Ester har periodvis önskat att få gå i en vanlig skola. Det var särskilt tydligt under andra och tredje klass. Hon är social och har ibland saknat att ha fler människor omkring sig.
Även syskonbråk kan göra det intensivt att både leva och gå i skola tillsammans.
En mycket konkret sak som barnen saknat är möjligheten att delta i Stafettkarnevalen.
Frihet, men inte frihet från läroplanen
Att hemundervisa innebär inte att föräldrarna helt fritt kan bestämma vad barnen behöver lära sig.
Familjen Gädda beskriver det som att de har stor frihet när det gäller hur de undervisar, men att de samtidigt behöver förhålla sig till målen i läroplanen. Läroböckerna har blivit ett praktiskt sätt att göra det utan att hela tiden behöva kontrollera varje mål direkt mot läroplanen.
Det stämmer också med Utbildningsstyrelsens beskrivning. Finland har läroplikt, inte skolplikt. Vårdnadshavaren kan välja hemundervisning utan att ansöka om tillstånd, men tar då själv ansvar för att barnet får kunskaper och färdigheter som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs. Kommunen har i sin tur skyldighet att följa barnets framsteg.
Familjen Gäddas barn har vanligtvis träffat den lärare som följer deras kunskapsutveckling en gång om året. Mats och Jenny är positiva till uppföljningen, så positiva att de faktiskt skulle vilja ha mer av den.
“Vi skulle gärna se att barnet får träffa läraren två eller tre gånger per år för att få mera professionell feedback.”
När mamma måste vara både lärare och domare
Friheten har samtidigt ett pris. Föräldern blir inte bara förälder utan får också bära ett stort ansvar för undervisning, planering och uppföljning.
För Jenny har en av de största utmaningarna varit något helt annat än multiplikationstabeller och grammatik: att försöka undervisa samtidigt som hon måste reda ut konflikter mellan syskonen. Hon beskriver det som att ibland behöva vara både “polis och domare”.
Slöjden har också varit en utmaning eftersom hon inte ser sig som särskilt teknisk. Planering och organisering har inte heller alltid varit enkelt. Flera gånger har Jenny varit nära att ge upp. Då har Mats uppmuntrat henne att fortsätta.
Men familjen upplever samtidigt en frihet som är svår att få i ett vanligt skolliv. När familjen ville delta i en konferens i Tyskland kunde de resa bort en vecka utan särskilda skolarrangemang. Möjligheten att regelbundet göra utflykter hör också till det de uppskattar mest.
När familjer flyttar för att få undervisa hemma
På andra sidan Östersjön har frågan om hemundervisning fått en helt annan laddning.
I Sverige är utrymmet för hemundervisning mycket begränsat. Det har gjort att svenska familjer har flyttat till Åland, där hemundervisning är möjlig.
Hösten 2024 hemundervisades 132 barn på Åland, jämfört med 11 år 2012. Ålands landskapsregering uppgav att strax under 90 procent av de hemundervisade barnen år 2023 var födda i Sverige.
Familjen Gädda tror att orsakerna varierar. För vissa handlar det om värderingar och livsåskådning. Andra har barn som vantrivs, mår dåligt eller utsätts för mobbning. Ytterligare andra är missnöjda med skolans resultat eller anser att de själva kan erbjuda en bättre undervisning.
Svenska Yle rapporterade 2025 att närmare 70 svenska familjer hade flyttat till Åland för att hemundervisa sina barn. I granskningen förekommer bland annat familjer med barn som haft stora svårigheter i den svenska skolmiljön och barn med neuropsykiatriska diagnoser som inte upplevts få tillräckligt stöd.
Utvecklingen har samtidigt väckt myndighetsoro kring tillsynen och barnens rätt till utbildning. På Åland kontrolleras de hemundervisade barnens kunskaper regelbundet av tillsynslärare. Yles granskning rapporterade också om tillsynslärare som upplevt hotfullt eller osakligt bemötande från vissa vårdnadshavare. Det är en konkret konflikt kring tillsynen, men bör inte generaliseras till hemundervisande familjer som grupp.
Sveriges skolminister Lotta Edholm beskrev 2025 de svenska familjernas flytt som ett misslyckande för det svenska skolsystemet, särskilt när barn inte fått det stöd de behöver. Samtidigt argumenterade hon för att skolans uppdrag också är socialt: barn ska möta andra barn och vuxna utanför den krets de själva eller föräldrarna skulle ha valt.
För familjen Gädda landar frågan ytterst i vem som bär ansvaret för barnet.
“Enligt Bibeln är vi som föräldrar ansvariga för våra barn inför Gud oberoende vilken skola de går i. Vi kan inte ge över ansvaret till någon annan. Vi kan delegera själva undervisningen men inte ansvaret.”
Ett år i taget
Familjen Gädda har inte fattat något beslut om att barnen till varje pris ska undervisas hemma ända till nionde klass.
“Vi tar ett år i gången. Livet kan ändras snabbt och vi behöver kunna anpassa oss och se hur Herren leder oss.”
Men om allt fungerar skulle Mats och Jenny gärna fortsätta genom hela grundskolan.
På vägen har de mött både nyfikenhet och skepsis. Den vill de försöka bemöta med tålamod.
“Vi ser samtidigt detta som en chans att berätta om denna möjlighet för andra.”
Fakta: Hemundervisning och läroplikt
- Finland har läroplikt, inte skolplikt. Ett barn kan fullgöra den grundläggande utbildningens lärokurs genom hemundervisning. Inget myndighetstillstånd krävs. Vårdnadshavaren meddelar boendekommunen och tar ansvar för studierna och barnets framsteg.
- Alla centrala mål ska omfattas. Hemundervisningen ska ge kunskaper som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs. Gemensamma läroämnen kan inte väljas bort genom vårdnadshavarens beslut.
- Kommunen övervakar framstegen. Lagen reglerar inte exakt hur den praktiska övervakningen ska ordnas, utan det bestäms lokalt.
- Familjen bär ett större praktiskt ansvar. Kommunen är inte skyldig att ge hemundervisade barn samma förmåner som skolelever, såsom avgiftsfria läromedel, skolmat, skoltransport, elevvård eller stöd för lärande.
- Åland sticker ut. År 2024 fanns 132 hemundervisade barn på Åland, mot 11 år 2012. För 2023 uppgav landskapsregeringen att strax under 90 procent av de hemundervisade barnen var födda i Sverige.
- Tillsynen har blivit en omdebatterad fråga. Åländska myndigheter har lyft behovet av likvärdig utbildning och fungerande tillsyn. En officiell årsredovisning konstaterade redan 2020 att ett system för att garantera likvärdig utbildning för hemundervisade saknades.
Text: Markus Linde
Bilder: privata